Tänkte ta mig lite tid o beskriva hur det är att leva i en studentkorridor med 10 andra killar, visst handlar det mycekt om bänkar fulla med disk, inga rena gafflar och mat som mystiskt försvinner ur kylskå/frys/skafferi. Men här kommer några fler underbara ögonblick.

Frukost: smulor på bänken, tänker att det är äckligare att ta fram trasan än att bara sopa undan med handen, gör en lång svepande rörelsemed handen för att få tag i alla smulor, precis innan man kommer till kanten fastnar handen i någon odefinierbar gegga.. mums.. tvätta händerna, jatack.

Tofflor är ett måste, man vet aldrig vad som kletar på golvet.

Kommer hem halv ett på natten mitt i veckan, tänker: Oj va sent det blev, måste lägga mig direkt. Går förbi köket, där står det en snubbe o lagar middag.

Går in på toaletten, pisslukten slår en som en hästspark i ansiktet, usch, tar en annan toa. En timme senare går man in där och lukten är borta och man vet att städerskan INTE har varit o hälsat på emellan. Jaja va bra tänker man o sätter sig på ringen.

Det värsta är inte äcklet, det värta är att man vänjer sig vid äcklet.

Det finns postiva saker också, bara lite svårare att koma ihåg.

Det låter från korridoren, någon kollar på tv, går dit och kollar, "vil du ha melon?" helt plötsligt står man med en fjärdedels honungsmelon i handen o försöker att äta den med värdighet.

Vet man inte vad man ska lyssna på för musik är det oftast bara att öppna dörren, är som radio.