Jo det ska jag berätta. För ca tre måndader sen var det min livslina min enda kontakt med omvärlden när jag satt där ensam i min sutdentkorridor. Jag hade datorn online 24-7 ifall det var någon som ville prata med mig. Det var källan till att jag aldrig gick och la mig innan ett på nätterna men jag hade inte självdisciplinen att själv se det.
Nu när jag har flyttat ihop med min familj på riktigt igen har msn blivit något överflödigt på nåt sätt. De få gånger jag slår upp datorn hemma är det för att snabbt kolla igenom mina bloggar, kanske facebook och någon mail för att sedan slå igen den igen. Jag orkar inte öppna msn för jag är rädd för att hamna i de där sena nätterna igen. Nu är det väl så att kvällarna kan bli rätt sena ändå, men om jag skulle lägga på msn på det så skulle jag tmf. aldrig sova. Så till er som jag brukade samtala med på msn, jag är ledsen men tiden räcker inte till, nån gång i en annan framtid kanske.  När jag inte jobbar 8-17 och tar hand om familjen resten så kanske jag kan ta upp det där med msn igen...

pusshej