Slogs av en plötslig lust att skriva av mig mitt i torsdagdsnattsdisken.

Portugal av Christian Kjellvander kommer upp på winamps playlist och som så många gånger så drar jag mig till minnes när jag först presenterades för hans musik.

Det var våren 2006 och han var ute på sin releaseturne för Faya, Maria var gravid men inte väldigt tjock, vi bodde i ljungby och hade åkt en sväng in till Växjö med några kompisar för att  shoppa loss.
Då ringer en kompis som bor i växjö och undrar om vi vill följa med på konsert samma kväll (så har jag för mig att det gick till) med en kille som hette Christian Kjellvander.  Det ringde en liten klocka för mig och Maria men det var inget vi lyssnade på. En av medresenärerna från Ljungby visste däremot vem det var och tyckte att det var en väldigt intressant ide. Det var bara två små problem, biljetter och någonstans att sova. Eftersom konserten var sent på kvällen. Sovplats lyckades vi lösa ganska snart  med att vi alla sov i växjökompisens lilla student 1a (totalt 4 pers). Biljetter såldes i skivbutiken på storgatan i växjö. När vi kom in dit visade det sig att det fanns tre biljetter kvar och vi slog till efter lite tvekande. Tyvärr var det en kompis som inte fick någon biljett men han propsade på att han inte ville gå ändå och åkte hem själv i bilen som vi tagit dit..


När det väl drog ihop sig till konsert så visade det sig (för oss som aldrig varit på kafé de lux) att det var en liten liten klubb. Scenen var så liten att musikerna fick trängas för att få plats, men det var en kanonmysig atmosfär. Förband var en liten kille som sjöng några låtar som han själv komponerat.. kommer inte ihåg vad han hette. Men han fick i alla fall vara med och spela med Kjellvander när han väl kom in på scenen. Eftersom den lilla killen var så kort jämfört med den något längre Christan plus att han hela tiden sneglade vördnadsfullt på sångaren så gav det en lite komisk uppsyn.

När Huvudnumret började spela blev jag helt såld.. Jag vet inte om det var atmosfären, bandet, musiken eller bara den softa Christian, förmodligen den underbara blandningen, men från den stunden har han varit en av mina absoluta favoriter. Ett tag lyssnade jag inte på någon annan.

Under konserten var det ett fan som var lite väl förfriskad. Och han var nog ett ganska stort fan för jag kan svära på att han kunde alla texterna i nyktert tillstånd. Den här kvällen var dock så inte fallet. Han sjäöng hellre än bra och vissa gånger sjöng han både före och högre än Christian. Till slut tröttnade sångaren när killen dessutom sjöng fel ord i texten, han stannade upp mitt i en låt och sa några väl valda ord till den berusade killen. Allt han sa kommer jag inte ihåg men jag kommer ihåg slutklämmen "jag vet ju inte om vi är släkt eller nåt, men jag hoppas verkligen inte det" Varpå han fortsatte där han hade slutat. De flesta tyckte att det var en lite fyndig kommentar för att sätta dit killen, de flesta utom min kompis från växjö. Hon blev minst sagt irriterad, men vi andra märkte inte det förrän efteråt. När vi andra kom ut och var helt exalterade efter konserten visade hon bara en sur min. "Sådär behnadlar man inte sina fans" menade hon. Jag tror aldrig hon riktigt kom över den där kommentaren jag vet att hon har stört sig på den långt efteråt i alla fall.

Och jag vet inte, men det är väl kanske balansen som måste upprätthållas, blir en frälst måste en annan tappa tron. Jin o Yang typ..

Oj, nu drog texten iväg och tiden också.. nu måste jag diska klart innan jag somnar vid datorn..

Gonatt