Nu känns det som att jag har det svart på vitt, ett flockdjur mår inte bra ensam. Har haft så mycket folk kring mig hela helgen så när jag kom till jobbet igår så deppade jag ihop totalt så fort jag stängde in mig på rummet, själv.
Trodde i min vildaste fantasi att det var bakfyllan som satt kvar fortfarande, men nu förstår jag, det var ensamheten.
Anledningen till att jag kommit till denna uppenbarelse är att jag hade samma känslor i morse som när jag kom till jobbet igår, men istället för att sätta mig på mitt rum så begav jag mig ut och träffade lite folk, snackade lite skit, snackade lite jobb. Och nu känner jag mig på topp igen.
Ska bara se till att jag inte fastnar här i ensamheten för länge nu...