Nu börjar den komma, den krypande käsnlan i magen. Och det är inte pga den anstundande bebisen. Nej det känner jag att jag har ganska under kontroll, i alla fall än så länge.

Det är ju så att min medarbetarenkät börjar komma i slutstadiet nu. Känns som att jag har det mesta klart med den och det borde inte ta så lång tid innan den ser dagens ljus.
Då kommer oron.
- Det är (förhoppningsvis) runt 300 pers som kommer att läsa det jag skrivit, förhoppningsvis svara på mina frågor och troligtvis kommer många att ha åsikter, även om inte jag får höra dem.
Jag kommer att bli en offentlig person på företaget, nu är jag snart förbi stadiet där jag kan sitta diskret på mitt rum och slänga upp anonyma lappar i korridoren utanför.
På detta kommer uppgiften att fotografera ALLA anställda vilket innebär muntlig kontakt med ALLA anställda.

På detta ligger oron över resultatet
- Jag kommer behöva analysera resultatet utan något smart analysprogram. dvs jag kommer sitta x antal timmar med excel. (man kanske skulle komma på någon bra modell redan nu)
- Vad kommer jag kunna visa med min enkät?
- Tänk om den blir en total flopp och ingen förstår vad jag har skrivit?

ojojoj... det är fler i den här familjen som har något levande i magen......